when my day comes.

Dagen efter att jag sett Tribes, i Guildford, såg jag dem alltså igen. Den här gången i London, på en litet ställe som heter Electrowerkz, gillade det stället riktigt mycket. Det var som att stå i en gammal smutsig lagerlokal, det luktade öl, var kladdigt på golvet, tjejerna och killarna hade gemensamma toaletter. Det var lite speciellt. 

 

När jag började köa utanför (2 timmar innan dörrarna skulle öppna), så var det absolut ingen annan där, det dröjde 1,5h innan nästa person dök upp haha. Ungefär 20 minuter innan dörrarna öppnade så var det kanske drygt 25 pers där... En kille jag inte kände igen ropade mitt namn ooch efter det så ställde sig de 25 personerna lite utspritt runt mig och började ställa massa frågor. Alla visste tydligen vem jag var, jag hade ingen aning om vilka det var. Kul, men så jävla konstigt. En drygt 50årig man från Holland (han visste jag dock vem det var) kom fram till mig och presenterade sig, för att han kände igen min jacka. 

 

Vid insläpp så gick jag och ställde mig vid scenen och ja, där stod jag tills Tribes började spela. Trycket blev enormt när dom gick på scenen. Trodde flera gånger att kravallstaketet skulle välta (vilket det mer eller mindre gjorde, senare under spelningen). Vid ett tillfälle gick Johnny fram till micken och sa "This is a song from Baby, it's called Halfway Home and it's for this girl at the front, right there" så pekade han på mig "she slept at a bus stop last night after our gig". Jag blev så chockad, lyckades inte ens få fram en reaktion. Förstod inte förän efter spelningen hur han fått reda på vart vi sov.. Jag blev iallafall så fruktansvärt glad, Halfway Home är min absoluta favoritlåt. Känner fantastiskt att fått alla sina topp tre Tribeslåtar tillägnade sig, Sappho (hultsfred), Get Some Healing (Guildford) och ja, Halfway Home, det är sjukt. 

 

Efter spelningen bjöd Miguel med mig, Mark och Annesah på deras "efterfest" på puben Slim Jims. Så vi gick dit och hade himla trevligt. Blev bjuden på drinkar, blev vän med folks flickvänner, hängde med Hayden (alltså den mannen, ja, vad ska man säga) och pratade med randoms. Det var en väldigt bra kväll/natt. Hände massa saker som aldrig kunnat inbilla sig att de skulle ske. Gör mer än gärna om det igen. 

I tisdags åkte jag, Felicia och Celine till Guildford för att se Tribes. En förvirrande liten småstad, där det inte verkade finnas någonting, alls. När vi kom till Boileroom där dom skulle spela, vad tror ni det första vi gör är? Jo, möter Johnny's blick genom dörren och han börjar vinka... Sen kom han ut och ba "öh, alltså dom öppnar inte förän vid 7.." (klockan var lite efter 4 har jag för mig). Men vi slog oss ner där utanför och trodde att vi skulle frysa ihjäl. NÄR ska man lära sig att man inte ska köa utomhus när det typ är 3 grader?! 

 

Efter nån timme så kom Mark dit också, vi satt ner ytterligare ett tag. Sen gick Mark och pratade med Johnny, som föreslog att vi borde gå till en pub och vara där fram tills att stället öppnade dörrarna, så det gjorde vi. Den mannen är så himla smart alltså. Lite innan 7 var vi tillbaka igen och ja, självklart var vi först in när dörrarna öppnades.. Det gick snabbt att komma in, sa mitt namn till killen i dörren (stod på gästlistan) och fick ett armband. Sen var det bara att sätta sig framför scenen och vänta. 

 

Förband var Superfood, första gången jag såg dem så tyckte jag inte att de var särskilt bra.. Men dom växer faktiskt, nu tycker jag att dom är riktigt riktigt bra! Under just den spelningen var det enda jag kunde tänka på att jag snart skulle se Tribes dock haha. 

 

När klockan slog 10pm så släcktes scenljuset ner och musiken tystnade. Ut kom dem. Kände hur mina ögon bara blev helt vattniga... De drog igång med 'When My Day Comes', det är en sån himla bra öppningslåt. Setlisten bestod av ganska många låtar från den kommande skivan. Efter att de spelat 'Graceland' så går Johnny fram till micken och säger "this is a new song, it's called Get Some Healing, and oh, it's for Michelle, cause she's got it tattooed". I det ögonblicket kände jag bara att livet är så jävla fint. De avslutade spelningen med 'Coming of Age' och när det gått av scenen, då bröt jag ihop. Kunde inte sluta gråta, tror inte det bandet förstår hur mycket dom betyder för mig. 

 

En liten stund senare så kom det fram två personer och frågade ifall jag var tjejen med tumblr och det var en som sa att han sett min jacka på tribes facebooksida i somras haha. Sen såg jag Dan's kusin, han kollade på mig och ba "Michelle, right?", så hälsade på honom. En stund senare kom Dan's pappa och började prata med mig också. Kände mest "vaaad händer?!".Sen försökte Johnny fixa nånstans där vi kunde sova fram tills att vårt tåg gick vid halv 5 på morgonen, han försökte verkligen, gick runt och frågade folk i peronalen på Boileroom. Han är en sån fin människa, han verkade verkligen orolig över vart vi skulle ta vägen. Men ja, vi hamnade på en busstation utan dörrar, där det blåste, det var så fruktansvärt kallt. Inte konstigt att man ligger i influensa nu. Hur dåligt jag än mår, så var det faktiskt värt det. 

Har glömt att lägga ut denna. Videon till The Sea - Swim Deep som jag, Felicia och Celine är med i. Ja.. kolla på den så lär ni ju se mig haha.