TRIBES, Boileroom.
Kategori: Livet
I tisdags åkte jag, Felicia och Celine till Guildford för att se Tribes. En förvirrande liten småstad, där det inte verkade finnas någonting, alls. När vi kom till Boileroom där dom skulle spela, vad tror ni det första vi gör är? Jo, möter Johnny's blick genom dörren och han börjar vinka... Sen kom han ut och ba "öh, alltså dom öppnar inte förän vid 7.." (klockan var lite efter 4 har jag för mig). Men vi slog oss ner där utanför och trodde att vi skulle frysa ihjäl. NÄR ska man lära sig att man inte ska köa utomhus när det typ är 3 grader?!
Efter nån timme så kom Mark dit också, vi satt ner ytterligare ett tag. Sen gick Mark och pratade med Johnny, som föreslog att vi borde gå till en pub och vara där fram tills att stället öppnade dörrarna, så det gjorde vi. Den mannen är så himla smart alltså. Lite innan 7 var vi tillbaka igen och ja, självklart var vi först in när dörrarna öppnades.. Det gick snabbt att komma in, sa mitt namn till killen i dörren (stod på gästlistan) och fick ett armband. Sen var det bara att sätta sig framför scenen och vänta.
Förband var Superfood, första gången jag såg dem så tyckte jag inte att de var särskilt bra.. Men dom växer faktiskt, nu tycker jag att dom är riktigt riktigt bra! Under just den spelningen var det enda jag kunde tänka på att jag snart skulle se Tribes dock haha.
När klockan slog 10pm så släcktes scenljuset ner och musiken tystnade. Ut kom dem. Kände hur mina ögon bara blev helt vattniga... De drog igång med 'When My Day Comes', det är en sån himla bra öppningslåt. Setlisten bestod av ganska många låtar från den kommande skivan. Efter att de spelat 'Graceland' så går Johnny fram till micken och säger "this is a new song, it's called Get Some Healing, and oh, it's for Michelle, cause she's got it tattooed". I det ögonblicket kände jag bara att livet är så jävla fint. De avslutade spelningen med 'Coming of Age' och när det gått av scenen, då bröt jag ihop. Kunde inte sluta gråta, tror inte det bandet förstår hur mycket dom betyder för mig.
En liten stund senare så kom det fram två personer och frågade ifall jag var tjejen med tumblr och det var en som sa att han sett min jacka på tribes facebooksida i somras haha. Sen såg jag Dan's kusin, han kollade på mig och ba "Michelle, right?", så hälsade på honom. En stund senare kom Dan's pappa och började prata med mig också. Kände mest "vaaad händer?!".Sen försökte Johnny fixa nånstans där vi kunde sova fram tills att vårt tåg gick vid halv 5 på morgonen, han försökte verkligen, gick runt och frågade folk i peronalen på Boileroom. Han är en sån fin människa, han verkade verkligen orolig över vart vi skulle ta vägen. Men ja, vi hamnade på en busstation utan dörrar, där det blåste, det var så fruktansvärt kallt. Inte konstigt att man ligger i influensa nu. Hur dåligt jag än mår, så var det faktiskt värt det.