when my day comes.

Michelle, 21.

blä.

Kategori: Livet

Är så jävla skev till ALLT. 
 
Ibland vet jag exakt vad jag vill. Ibland vet jag inte alls.
Det enda jag vet är att jag saknar en av mina vänner så otroligt mycket. Det är det jobbigaste just nu. Alla mina vänner förutom en har flyttat från denna staden, så känner mig väldigt ensam. Och det är inte vad jag behöver just nu. Det jag vill allra helst är att få stå och krama om en av mina bästa vänner så jävla hårt som det bara går och aldrig släppa taget.
 
Vill åka till London och hälsa på i Oktober. Men den tiden som jag planerat att åka dit, då verkar inte Felicia kunna träffa mig. Och jag kommer inte ens bo i själva London hälften av tiden. Det spelar mig egentligen inte så stor roll, jag vill mest bara komma bort härifrån några dagar och får umgås med folk som jag verkligen tycker om. 
 
Just nu känner jag också att jag har lite svårt att veta vem jag kan lita på och inte. Orkar inte med mer problem och skit. Har den senaste veckan bara velat ha det lugnt och kunna fokusera på mig. Men det har varit raka motsatsen istället. 1 ½ dygn efter att jag kom hem så började jag jobba... på en fritidsgård dessutom. Ingen lugn och ro där inte. Men jaja, det betyder att jag haft mindre tid att sitta hemma och gråta + att jag tjänat pengar. När jag tjänat tillräckligt kommer jag kanske kunna åka tillbaka till London en längre tid igen. Om det nu är det jag vill. Det är så jävla jobbigt att inte veta. 
 
Men jag saknar mina vänner. 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: