young.
Kategori: Livet
När jag läser Kristians blogg så känner jag: Vafan har jag för rätt att klaga på mitt liv? Jag lever inte med vetskapen om att jag inom snar framtid kommer att dö. Jag lever inte med känslan av att jag aldrig kommer hinna uppleva allt jag vill. Jag har fortfarande tid på mig. Jag är fortfarande ung och befinner mig i den staden där jag velat bo sen jag var 14. Jag har verkligen ingen rätt att klaga.
Visst det finns stunder i livet då allt känns skit och man tänkt tanken att man bara inte orkar mer. Fast man vet att man måste orka, för det finns så mycket mer man vill uppleva. Drömmar om att besöka olika platser, framtidsplaner med vänner eller det som för min del är viktigast i livet: Musiken. Sakerna jag har planerade är saker som jag verkligen inte skulle vilja gå miste om.
När livet suger, då ska jag tänka på Kristian. Jag tror bannemej att han är en av de starkaste personerna som existerar. Han kommer alltid finnas för mig och så många som jag känner, även när han inte längre gör det. Ibland vill jag bara ge livet en stor jävla käftsmäll, för det kan vara så fruktansvärt orättvist. Han förtjänar det inte, ingen förtjänar att dö ung.